Vakö myr
Vakö myr är en ca 13 km² stor myr på gränsen mellan Skåne och Småland. Nästan hela myren eldhärjades i den stora Vaköbranden 1992 då ca 1500 ha brann. Detta präglar än idag växtlighet och djur- och fågelliv.
Myren har i de södra delarna på Skånesidan använts för torvbrytning under båda världskrigen. Torven torkades i centrifuger och pressades till briketter som var rena dynamiten med energi! En som arbetade på myren under första världskrigen var den blivande Nobelpristagaren Harry Martinson som skildrar detta i romanen "Vägen ut":
"... Och här stod nu Martin bland några andra kuparpojkar ute på torvmossens björkbeklädda holme, där barackerna och surrugatkontoret ännu lyste virkesgula och konjunkturnya mellan de vita stammarna. ”Direktören” kom ut på trappan och delade ut arbetskort tiden hade fått mani på avlånga, vattenstämplade kort och torvupptagningsöveruppsyningsmannen (ty tiden hade också fått mani på långa sammansatta arbetstitlar) väntade på tecken att föra pojkflocken ut på mossen där de jättestora grävmaskinerna likt höga landmudderverk larmade i solhettan, medan de utlagda smala rälerna glänste på kors och tvärs ända till mossens avlägsna strand: den solröksdallrande granskogen.
-Vi tar två av dressinerna så kommer vi fortare ut, sade torv- upptagningsöveruppsyningsmannen och gick före. Pojkflocken följde honom som en svärm måsar. Den vidsträckta torvmossen liknade ett hav.”
Myren kan nås från Skånesidan via mindre grusvägar från Hökön (med vägbom) eller från Smålandssidan vid Naturreservatet Låkan, från vars parkering en lättgången led går ut till berget mitt på myren. Här är en bra plats att avnjuta vårens orrspel som kulminerar i slutet av april. I området finns en stabil population som gynnats av branden. Med lite tur får man också se kungsörn som finns i omgivningen.
Vid Hökönssidan ses fortfarande en hel del spår av torvverksamheten. Ute på myren hörs tranornas rop och på vårmorgonen blandas det med sparvugglans visslande från myrkanten och spelande grönbena. I skogskanten kan man stöta upp en tjäder och med lite tur få syn på en järpe. Året om hör man också enstaka tofsmesar.
Floran ute på myren består av vackra färger av myrliljans gula och klockljungens lila. Tuvull och rund- och storsileshår är andra arter som trivs på myren.
